Prova på idrott i Kristianstad - AMC-Föreningen i Sverige

Tove var förväntansfull och nyfiken på hur det skulle vara att testa så många olika saker.

Tidigare har hon varit med på en idrottskola i Hässleholm ledd av Simon Itkonen, men det föll på att det blev långt att åka för att idrotta. Hon har också simmat, vilket hon gärna vill fortsätta med, även om hon har tagit en paus för att se om det går att ordna i Kristianstad. Det var S71 i Hässleholm som var hennes klubb, men åter igen blir det drygt att köra fyra mil enkel resa för att kunna träna simning.

Många olika sporter
Men nu äntligen kan vi idrotta i Kristianstad! Terminen startade med basket vilket var toppen. Där fick hon tips om att använda en upp och ner vänd plint som mål, detta har hon tagit vidare till skolidrotten och nu tycker klasskompisarna att det är en stor fördel att ha henne med i sitt lag. Hon har ju inte lika svårt att göra mål! Hon kan smyga fram med rullen och ställa sig nära plinten, vänta in en passning och slå till. Att lära sig att hantera boll och rulle samtidigt och inte vara rädd för bollen är ju jättebra.

Sedan var det Judo som gällde. Tove konstaterade ganska snabbt att det inte var något för henne men det var ju kul att ha testat.

Badminton var nog en av de roligaste idrotterna enligt henne, hon har aldrig testat det förut, men lyckades efter ett tag att träffa bollen och då var det ju kul att vara med. Fast det blir nog inte den idrott hon väljer heller då det var för ansträngande för armarna och handlederna.

Bowling gillade hon också. Men en idrott som hon har fastnat för och som hon förmodligen kommer att fortsätta med är friidrott. Så kul som hon tyckte det var, men det får vänta ett tag till innan hon börjar där.

Fäktning roligast
Allra roligast tycker hon dock att Fäktningen är. Efter första testpasset bestämde hon sig för att gå med i klubben och har sedan dess fäktats en gång i veckan. Eftersom fäktningsträningen är på samma dag och tid som prova på aktiviteterna, bestämde hon sig för att hoppa av det, men som hon säger; Jag har ju hittat världens roligaste sport så varför ska jag testa mer?

Hon tränar både stående och sittande i stol. Klubben lånade hem utrustningen för sittande fäktning från Uppsala som var den enda klubben i Sverige som hade utrustningen.

”Vanliga föreningar”
Det som ur min synvinkel som mamma har varit allra bäst, är att vi har tränat med vanliga föreningar utan handikappidrottare och det funkar utmärkt. Att få vara med på sina egna villkor fast i samma klubb som kompisarna känns viktigt, samhället i dag är ju trots allt ganska segregerat även om man önskar att det inte vore så. Ledarna har inte haft erfarenhet av just handikappidrott, men de har en enorm vilja att lära sig och ser bara möjligheter inte hinder! Sedan är det ett stort plus att det finns ledare med också, som har eget funktionshinder och det är det ju var gång. Anna från unga RBU är den stora förebilden som är med hela tiden.

En ytterligare sak som har varit toppen är att detta projekt ledde till att skolidrotten blev så mycket bättre för Tove.