Årets AMC- träff hade vi bestämt skulle bli något enklare än de något mer lyxigare varianterna vi haft tidigare år. Valet föll för Herrfallet utanför Arboga, en rätt stor stugby och camping som gav möjligheter att vara mycket utomhus vid fint väder.
Detta var mitt första läger som ordförande i föreningen så det var lite pirrigt att åka iväg. Skulle allt funka? Skulle alla få det bra? Fast samtidigt visste jag att det är ett kanongäng i styrelsen som jobbat intensivt hela våren med lägret, så min oro var obefogad.
Till Arboga hittar man lätt tänkte jag glatt hemma på gården innan jag packade in målardukar, vattenpistoler och skytteutrustning i bilen då jag gav mig av på fredags förmiddagen. Här protesterar de som känner mig, jag hittar ingenstans utan karta, kompass och gps… och så blev det även denna gång. Men efter att ha sett alla småvägar runt Herrfallet och kört rakt över en landningsbana mitt ute i skogen kom vi också fram.
De flesta hade inte kört samma omväg som vi utan var redan på plats när vi kom. Vi samlade ihop oss i konferenssalen för att säga hej och önska alla välkomna. Det var ett härligt gäng som hittat hit! Vi delade sen upp oss i olika grupper för att måla det bästa med sommaren och lära känna varandra bättre. Barnen fick t-shirts som de fick skriva sitt namn på, något som underlättade en hel del för oss senila ledare. Tavlorna visade vi upp för varandra under middagen samtidigt som vi presenterade oss lite mer för varandra. Tavlorna fick sedan stå och torka för att på lördagen bli gåvor till föreläsarna dagen efter. Efter middagen var de flesta trötta så det blev en tidig kväll då vi drog oss tillbaka till stugorna.
På lördagen började dagen med att Christina Renlund berättade om sin nya bok ”Litet syskon” och om små barns behov att berätta för föräldrarna. Under dagen medverkade föreläsare som bland annat Marie Eriksson ortoped från Olmed, AMC-teamet från Astrid Lindgrens barnsjukhus, Sonja Högset, La Hök, Gunilla Mattsson och Mia Hövmöller och pratade ortoser, träning för barn och vuxna med AMC mm.
Barnen samlades ute och delades upp i tre olika åldersgrupper. Assistenter anordnade aktiviteter och man gick på skattjakt, hade 3-kamp, pysslade, testade att rida, körde cyklar i en fart som gjorde att vi vuxna tittade bort o höll för öronen. Barnen gjorde också berättelseböcker med Christina som blev lite extra färgglada tack vare Lekplanetens bidrag av material. Sista timmen på lördag vart väldigt blöt då solen stekte på och vi kunde ha vattenkrig. Frågan är om det var vi vuxna eller barnen som hade roligast, vem som blev blötast vet vi dock!
Tyvärr var det väldigt få vuxna med AMC på lägret men det var otroligt givande ändå för de som kom, vi hoppas självklart på fler vuxna nästa gång. De hade ett eget intressant program, bl.a. en timme med AMC-teamet som sen drog ut över lunchen och en stund in på min föreläsning om att resa med funktionshinder. Så de fick sig en mindre uppläxning av mig, men det var det värt för alla inblandade då de fick möjlighet att ställa frågor privat till neurolog och sjukgymnast med kunskaper som annan sjukvårdspersonal inte kunnat ge oss. Sen höll Karin Schlyter en diskussionstimme om olika insatser man kan söka, bl. a. om LSS och LASS. Det var avsett för vuxna men hon fick glädjen att få prata med både småbarnsföräldrar, tonåringar och vuxna.
Naturligtvis hade även vi nöje på schemat. En make-up konsulent kom och visade oss hur man kan sminka sig själv, men även hur man kan förklara och visa assistenter hur man vill sminka sig.
Lagom till middagen dök trubaduren som skulle spela under kvällen upp. Vi njöt av god mat och framförallt utbytte erfarenheter med varandra. Barnen hade disco och mumsade på en massa godsaker som ICA sponsrat med, (tack!) och lekte tillsammans. Vi vuxna satt och lyssnade på den duktiga trubaduren och pratade långt in på småtimmarna.
På söndagsmorgonen berättade jag om min skyttekarriär, sen fick alla som ville testa att skjuta själva. Vi riggade upp alla pinaler och många ville prova. Där var det nog 7-åriga Ludde som var träffsäkrast.
Tiden går fort när man har roligt insåg nog de flesta av oss när det var dags för att samla ihop alla för ett gemensamt foto, skriva utvärdering, äta lunch och bege sig hemåt.
Det kändes som att det blev ett bra läger och att alla som kom fick ut något gott. Jag har själv åkt på läger nästan varje år sen jag var liten och det är något särskilt med just läger. Man hittar nya vänner, träffar andra med funktionshinder eller med samma diagnos som en själv, ser hur andra har löst saker som gör vardagen enklare och utbyter erfarenheter. Allt detta har gett mig massor och jag hoppas att jag idag kan få ge tillbaka lite av allt jag fått genom åren.
Jag vill också passa på att säga tack till alla i styrelsen för det enorma jobb ni gjort med årets AMC-träff, alla föreläsare och inte minst alla ni som kom på lägret. Tack också för att vi fick låna era underbara barn dessa dagar.
Vicki
Helgen i bilder
