Jenny tävlar dressyr med Achilles

Hej!

Jag har tidigare varit med aktivt i styrelsen men valde för två år sedan att hoppa av då livet hade så mycket andra utmaningar att jag kände att jag inte riktigt hade tiden och orken att vara så engagerad som jag tycker att man ska vara när man är med i en styrelse.

Något som bland annat tagit min tid är att jag och min familj flyttade från Rotebro till Märsta utanför Stockholm, och i samband med detta så slutade jag rida på ridskolan jag ridit på sen 1982. Men inte slutade jag att rida för att vi flyttade. Nej det skulle jag aldrig kunna göra.

Jag letade snabbt upp en medryttarhäst och hittade världens mest underbara häst, Achilles!Achilles är en valack som tidigare gått som lektionshäst på Lurbo Ridskola i Uppsala. På ridskolan var han väldigt populär i alla grupper och han gick bland annat som handikapphäst. Detta är helt underbart för min del eftersom han då inte får panik om jag hamnar i obalans, utan han ser däremot till att balansera upp mig.


Achilles blev min
För snart ett år sedan fick jag frågan om jag inte ville ta över Achilles från hans tidigare ägare eftersom hon inte hade tid för honom och hon såg hur mycket han och jag betydde för varandra. Vem kan säga nej till något sådant? Inte jag i alla fall…I Augusti 2009 köpte jag Achilles och min största dröm sen jag varit liten gick i uppfyllelse.

Vi har sen förra sommaren tränat regelbundet varannan vecka för min dressyrtränare och vi gör framsteg hela tiden! För några veckor sedan tyckte både min tränare och mina stallkompisar att vi absolut skulle ge oss ut på tävlingsbanan, och jag gick med på att ställa upp – i alla fall en gång! Jag fixade Grönt Kort (vilket man måste ha för att få tävla) och blev medlem i en ridklubb och så anmälde jag oss till vår första tävling, en LC:1 på vår hemma klubb Lurbo Ridklubb.

Inför tävlingen
Jag kan lugnt säga att jag var ett nervöst vrak veckan innan! Det var mycket som skulle fixas, jag som inte tävlat på väldigt många år behövde vita ridbyxor, kavaj, plastrong, etc. Jag fick ihop allting och kvällen innan tävlingen så kom nästa prövning – att ”knoppa” Achilles. Efter en stund insåg jag att all den knoppning jag gjort för femton år sedan fortfarande satt i fingrarna, knopparna blev både runda och jämna. 

Kvällen innan passade jag även på att se till att alla saker var på plats där de skulle så att jag inte skulle glömma något på tävlingsmorgonen! På söndagen var det så dags för tävling. Jag var i stallet kvart över sju och släppte ut alla hästarna, sen fick Achilles stå på gången medan jag mockade och fixade och la in allt som skulle med i bilen och såg till att transporten var i ordning.

På fredagen hade vi varit och tränat på Lurbo för att se hur hästarna reagerade, och precis som på fredagen stod Achilles snällt i transporten på vägen upp till tävlingen. Vi parkerade på samma ställe som på fredagen och både Achilles och Shanni, min stallkompis häst som också var med, var först lite oroliga och gnäggiga när vi lät Shanni stå kvar i transporten. De lugnade dock snabbt ned sig.

Jag var rätt nervös innan jag satt upp på Achilles och kände hur han kändes – han var kanonladdad på framridningen och jag kände att det bådade gott inför programmet! På framridningen övade jag mycket på det som Hanna sagt till mig i fredags – galopp och halt, och att han tar det på en gång utan att det blir en dragkamp. Och så skulle jag tänka på att inte tappa innertygeln. Det var något jag försökte komma ihåg under hela programridningen.

Godkänt resultat
Sen var det då dags att bege sig in i collectingring och då kändes han fortfarande fin och framåt, det ändrade sig dock då vi fick gå in på banan och jag red ned för att visa honom domarbåset. När han såg domaren så var det ungefär som att han sa ”Aha, det här har jag gjort förut och nu sätter jag på autopiloten” och så blev han seg… och jag orkade inte riktigt rida ihop honom, så formen blev så där under programmet. Vi fick dock ett väldigt trevligt omdöme och skrapade ihop totalt 61,11%! Så vi red på godkänt resultat (som är över 60%) och vi kom inte sist, vi kom på 7:e plats av 19 starter. Jag red helt klart på mina förväntningar, jag hade som mål att rida över 60% och att komma inte sämre än näst sist eftersom jag så gärna ville slå åtminstone en – men nu slog jag ju en hel bunt!

Mersmak
Så nu ser vi fram emot att kunna vara med på fler tävlingar. Något jag själv tyckte var jätteroligt denna gången var att jag tävlade mot människor utan handikapp och det var inte någon, varken domare eller publik, som visste att jag har mitt handikapp – så jag blev ju verkligen jämförd mot alla andra och jag var inte sämst! Vi har naturligtvis mycket att finslipa och förbättra, men det är bara roligt att ha något att jobba emot. Nu är planen att klassificera mig så att jag även får tävla som handikappad ryttare, och vem vet, kanske kan vi lyckas kvalificera oss till handikapp SM?